Vi är inte riktiga vänner idag, jag och bloggen..
Jag vill bara skriva massa.
Vill bara skrika ut vad jag känner,
men bloggen vill inte ta in det.
Varje gång jag försöker skriva vad jag tänker,
gör bloggen motstånd, det är som om mina händer blir förlamade.
Jag kan inte sätta ord på det, mer än i tankarna.
Jävla blogg, det finns så mycket jag vill ha sagt!!

Jag vill inte till jobb idag, men jag måste.
Som alla andra som jobbar ungefär.
Finns det egentligen nån som alltid är glad för att gå till jobb?
När jag jobbade på pizzerian va jag nästan alltid glad för att gå dit,
men det kan ha varit för att min älskling va där.

Nu är (e) det (de) dax (dask) att gå till (ti) bussen (bossen)
Tjoflöjt!