varför tänker man mer på folk som sårar en gång på gång än på folk man älskar?
ska man någonsin slippa att ha sådana människor omkring sig?
människor som sårar en, som helt enkelt inte vill en väl..
människor som gör allt för att få det bättre själv, som inte bryr sig ett dugg om hur andra känner.
man ställer upp, om och om igen, och får aldrig något tillbaka.
man vet att man inte kommer få tillbaka, ändå ställer man upp igen.
man vet att det kommer hända, att man blir sårad igen, ändå förlåter man.

I don't know what's right and what's real anymore,
and I don't know how I'm ment to feel anymore.
But it doesn’t matter cause I’m packing plastic
and that’s what makes my life so fucking fantastic

Jag har alltid sagt, hellre få riktiga vänner än många falska..
Men kan man egentligen använda orden falsk och vän i samma mening?
Ska inte en vän vara någon som ställer upp för en och finns där?
Är den personen falsk, är det inte länge en vän..
Du har inte varit en vän på länge!


Måste bara tilllägga att jag fortfarande är kär i Lil Wayne, trots att han svek mig på Roskilde