En sak har jag i alla fall kommit underfund med för länge sen.
Det finns alltid personer i ens närhet som vill förstöra.
Folk som inte har någon som helst sympati för någon annan än sig själv.
Jag är sjukt trött på dessa så kallade "vänner" nu..
Det känns som om dom finns där för att trycka ner en.
Är man ledsen, ska dom göra det värre,
är man glad, hittar dom alltid något att klaga på.
Lycklig? Ja men då hittar dom på en lögn så att man blir ledsen.
Ledsen? Ja men då gör dom det värre.
Jag förstår inte varför man inte tänker längre, 
på hur folk i sin omgivning mår och kommer att må efteråt.
Varför man berättar saker som inte borde berättas,
och hur man kan snacka bakom ryggen på sin "bästa vän"

Jag tror att alla har minst en sånhär person i sitt liv.
Min undran är då varför man vill ha den kvar?
Varför väljer man inte bara bort sådana "vänner"?
Och varför är denna personen egentligen som den är?
Är det som alla säger: att den har sjukt dåligt självförtroende,
mår dåligt i sig själv och känner sig bättre av att trycka ner andra?

Oavsätt grunden, så ska fan inte jag gå och må dåligt för att inte du kan må bra!