Varför sätter man sig alltid i situationer man inte kan ta sig ur?
Och varför besämmer man sig för saker man vet att man inte kan hålla?

"gå alltid in med inställningen att du klarar allt" - brukar va mitt motto..
Men vissa saker bara vet man om att man inte kan klara av.
Är det då ens lönt att försöka?

Tänker på tok för mycket denna måndagsnatt,
smakar även dippa i flabben, trots 3 omgångar med tandborsten.
Känner att jag måste distrahera tankarna med något så jag slipper dom..
Väljer mellan att gå i deck, läsa min bok eller läsa senaste NU-tidningen..
Med tanke på att jag inte behöver gå upp tidigt imorgon,
och är för lat för att hämta min bok vid badkaret blir det nog det senaste,
tidningen ligger redan här bredvid mig och väntar..
Kan nog va skönt att läsa om andras problem och lycka och slippa sitt eget..