Ikväll var jag ute och gick/sprang som vanligt.
Det snöar i karlstad, det är mysigt!
 På vägen hem kom "flickan i det blå" på mp3n.
Då gick jag in på kyrkogården, och strosade runt och kollade på alla gravar.
Vissa var där tända ljus vid, och vissa var igenväxta.
Precis som det brukar va på en kyrkogård.
Det fick mig att tänka tillbaka på Norge-tiden. Och min vinter där.
Nästan varje dag när jag gick hem från jobb svängde jag inom kyrkogården.
Lyssnade på några låtar och bara filosoferade.
Det är så rofyllt, jag tycker om kyrkogårdar.
Och trots att jag egentligen tycker det är lite läskigt såhär på kvällen,
så har jag lyckats att vända det till nåt positivt.
Tyck detta är konstigt om ni vill, men kyrkogården är nog min bästa tänkarplats!

Och från det ena till det andra
så vill jag bara få fram hur mycket jag uppskattar mina vänner och min familj!
Ni är det viktigaste och bästa jag har!
Förlåt för att jag är dålig på att visa det ibland, men jag vet att ni vet ändå!
Stor kärlek till er!
Och för dagen, ännu mer kärlek till Carro och Ellan!
Ni är mina klippor jag vet att jag alltid kan luta mig mot!
Jag älskar er!