Hade en så bra dag igår,
men såklart slutade den med kaos.

Skrev ett blogginlägg när jag kom hem,
men somnade innan jag hann publicera det:

Alex, jag saknar dig!
Skriver det här på bloggen, för jag vet att du läser,
och har kanske fortarande min blogg först i favorit-fältet?
Minns när jag åkte från norge.
För att jag behövde dig,
och du behövde mig.
Du ville till och med betala min resa,
för att jag skulle vara hemma i 2 dagar.
Minns när vi hämtade dig på kastrup,
hur mycket jag grät för att jag var så glad att se dig.
Minns hur många gånger jag gråtit
och skickat mejl att jag saknar dig.

Det är minnen för livet,
men vi tar allting förgivet!