Man försöker, och försöker.
Sen spricker allt, som ett ägg som faller i golvet.
Hela fasaden man kämpat med att bygga upp,
smälter bort som glass i mikron!
Men jag är inte bitter för det,
jag läser lite och så är jag på väg upp igen!

Jag tänkte ägna detta inlägget till en speciell..
Jag tror att du läser och då hoppas jag du förstår!
Det finns saker man aldrig kan göra om igen,
det finns saker man aldrig kan förlåta,
det finns saker som bara får två människor att höra ihop.
Men som jag brukar säga:
Det verkar så enkelt vännen,
ändå är det så obegripligt svårt!
Det finns en tid jag alltid kommer minnas,
jag har gått vidare för längesen.
Men ibland kan jag fortfarande tänka på hur
kul vi har haft och hur mycket vi gjort.

Nu ska jag lyssna på The doors och tänka på PARIS!