Vill ni veta vad mitt problem är?
-Att jag tröttar.
Det kvittar vad jag gör,
eller var jag är, så blir jag uttråkad.
Det kan vara en stad, en kille, en bok
eller helt enkelt bara en tanke.

Just nu är ingen bra period för mig.
Det känns som om jag är publik till mitt eget liv
och ser det sakta flyga iväg,
utan att göra något viktigt eller något som betyder något.

Jag har inte gjort något meningsfullt på länge.
Jag flyttar rundor och hoppar från jobb till jobb,
i hopp om att jag ska hitta rätt,
i hopp om att det nångång ska lösa sig.
Jag tränar löjligt mycket, och jag äter rätt,
men för vad?
Var är jag i sommar!?
Det är det ingen som vet, inte ens jag själv.

Jag vill göra något som får positiva konsekvenser,
något som inte bara är bra för stunden,
och som är meningsfullt för andra än mig själv.
Jag orkar inte va Emma som ingen vet var hon är,
som alla ser som en partyprinsessa,
och som känner mycket folk.

JAG finns kvar,
jag vill fortfarande åka som volontär,
jag vill bli läkare eller veterinär,
jag vill öppna mitt företag,
jag vill flytta till NYC,
jag vill måla och rita
jag vill skriva och läsa
jag vill resa och uppleva saker.
Allt som jag sagt sen jag va liten finns kvar!

Men just nu känns det som om jag inte har mer och ge,
eller så vet jag inte var jag ska börja.
Så jag fortsätter se allt rinna ur mina händer
med tomma ögon och likgiltigt ansiktsuttryck.
Jag impuls drar till nästa plats och så är jag borta igen.

Men jag SKA göra dessa saker nångång.
det har en speciell person fått mig att förstå.
Se inte problem, se möjligheter,
och se alltid det positiva i det negativa!



So, put your happyface on and get the fuck out!