Nytt år, nya möjligheter.
Tänkte vara positivare,
tänkte börja träna mer,
tänkte flytta utomlands ett tag,
tänkte dricka mindre,
tänkte vara lite snällare,
osv..

Men en sak jag inte förstår,
det är hur orättvis världen kan vara!
Lärde känna en speciell, otroligt vacker
och rolig tjej under tiden jag bodde i Norge.
Första gången jag träffade henne, 
hade hon armen i mitella och inget hår på huvudet.
Hon pratade, skrattade och skämtade som alla vi andra.
Sen kom vi in på cancern, och hon var så stark.
Hon pratade öppet om hur jobbigt det ibland var,
hur ont hon hade och hur man hade gett upp hoppet om henne.
Hon har världens sötaste son också. 
Han föddes några veckor innan hon fick beskedet om cancern.
Efter de norska läkarna gav upp har hon varit i Kina några vändor,
familjen har sålt hus, bil, ja allt, för att finansiera resorna.
Hennes man, som hon gifte sig med för några månader sen,
och sonen var givetvis med på andra sidan jorden.
Men ingenting hjälpte, ingen kunde rädda henne.
Och på nyårsnatten somnade hon in, 29 år gammal,
efter att ha kämpat tappert i nästan 2 år.
Hennes man är nu änkling,
och hennes 2 åriga son får växa upp utan sin mamma.

Min farfar dog i cancer och min mormor kämpar mot den just nu.
Men jag säger som i reklamen:
Ingen kan göra allt - men alla kan göra något
Tillsammans kan vi besegra cancern!
http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/

Jag kommer inom kort starta en egen insamling,
och postar den självklart här,
och hoppas att så många som möjligt hjälper till.