Man försöker, och försöker.
Sen spricker allt, som ett ägg som faller i golvet.
Hela fasaden man kämpat med att bygga upp,
smälter bort som glass i mikron,
och man är åter den oseriösa typen
som aldrig är hemma och alltid festar!

Vill ni veta vad mitt problem är?
-Att jag tröttar.
Det kvittar vad jag gör,
eller var jag är, så blir jag uttråkad.
Det kan vara en stad, en kille, en bok
eller helt enkelt bara en tanke.

Just nu känns det som om jag är publik till mitt eget liv
och ser det sakta flyga iväg,
utan att göra något viktigt eller något som betyder något.

Men just nu känns det som om jag inte har mer och ge,
eller så vet jag inte var jag ska börja.
Så jag fortsätter se allt rinna ur mina händer
med tomt ansiktsuttryck och likgiltig blick.
Jag impulsdrar till nästa plats och så är jag borta igen.


Vi kommer alla att uppleva tunga stunder i livet,
och vi kan inte undvika dem.
Men de finns där av en anledning.
Först när vi tagit oss igenom svårigheterna,
förstår vi varför!
- Paulo Coelho