"Jag gjorde den till dig Torey"
"Jag tar gärna emot den, tack ska du ha. Den är jättefin. Jag
kankse kan sätta upp den på vår anslagstavla så att alla andra
också kan få njuta av den."
Lori tog teckningen ur handen på mig och höll upp den
framför dig. Fundersamt granskade hon den: "Vet du vad jag
tänkte när jag gjorde den här?"
"Nej, vad då?
Jo, jag tänkte att den är ju inte lika bra som en riktig bild. Du
vet, som ett foto. Som en bild i en tidning eller så. Och jag ville
egentligen att den skulle vara riktigt bra utan några fel eller
misstag. Men den blev inte som jag försökte göra den. Den blev
inte perfekt."
"Snälla Lori, säg inte så. Den är jättefin. Mycket bättreän nåt
gammalt foto."
"Nej, det var inte det jag menade. Den är inte riktigt bra, för
det var inte så jag ville rita den. Den blev inte riktigt så som jag
ville. Men vet du vad, Torey, vet du vad jag tänkte..." Hon gjorde
en paus, och rösten dog bort medan hon ännu en gång tittade
kritiskt på teckningen: "Jo, jag tänkte att den är faktiskt perfekt.
Inte det som man ser med ögonen utan det som man ser inuti sig.
I huvudet kunde jag se fågeln så som jag ville ha den"  Leende gav
hon mig en hastig blick: "Och det räckte liksom för att jag skulle
tycka om teckningen, fastän den egentligen inte är riktigt bra.
Därför att. . . ja, jag vet liksom hur den skulle kunna se ut. . ."
Hon vände sig mot mig igen: "Fattar du vad jag menar?"
Jag nickade: "Ja, jag tror att jag gör det.
"Ingenting är egentligen riktigt perfekt, men inuti sig kan man
alltid se hur det skulle ha sett ut om man verkligen försöker.
Därför blir det mesta vackert för mig."




Det där sista:
"Ingenting är egentligen riktigt perfekt,
men inuti sig kan man alltid se hur det skulle ha sett ut
om man verkligen försöker"
fick verkligen mig att inse att det faktiskt är så det är.
Tänk att en liten flicka på sju år kan lära en vuxen människa
(jag får nog betrakta mig som vuxen om man jämför med Lori)
något så självklart.

Det var min frukost idag, onyttigt men vafan.
Man behöver onyttiga saker när man är sjuk.
Sitter för tillfället här och läser "Andras ungar" av Torey Hayden.
Jättebra bok, har läst snart alla böcker hon gjort och rekomenderar dom starkt!
Längtar tills klockan blir halv sju, så man kan gå upp på fotbollsplanen.
Viktig match idag tjejer, jag lovar och skrika från linjen men kan inte lova att det hörs.
Ni vet ju hur min röst är för tillfället :]
Så tråkigt att man ska bli sjuk till just en sån här match, men de är smällar man får ta.

Ville bara berätta att jag hade en wonderful time där.
inte alls så illa som alla säger (förrutom maten då)
skaffade mig också en tattoo som jag är väldigt glad för!