true story!
<3
Svara rakt från hjärtat nu
Ditt medlidande kan jag va utan
Släpp snälla, släpp taget nu
Jag kan stå, gå eller krypa härifrån
Om det här är allt vi hinner med,
så håll mig hårt min älskling
Ditt medlidande kan jag va utan
Släpp snälla, släpp taget nu
Jag kan stå, gå eller krypa härifrån
Om det här är allt vi hinner med,
så håll mig hårt min älskling
så många frågor utan svar
Klockan är 4 och som vanligt nuförtiden är jag vaken.
Det är 2 grader ute och man känner vintern smyga sig på.
Jag gillar vintern, om det inte vore så satans kallt.
Men jag tycker det är mysigt med mörkret,
med alla tända ljus och snö och grejer.
Man får ha på sig kofta, halsduk och päls,
och man får bädda ner sig under täcket med en kopp te.
Du har tänkt allt som sagts om mig
Du kan tro allt du hört om mig
Du kan ställa frågor om sanningen
Finns det en eller finns det tusen?
Det är 2 grader ute och man känner vintern smyga sig på.
Jag gillar vintern, om det inte vore så satans kallt.
Men jag tycker det är mysigt med mörkret,
med alla tända ljus och snö och grejer.
Man får ha på sig kofta, halsduk och päls,
och man får bädda ner sig under täcket med en kopp te.
Du har tänkt allt som sagts om mig
Du kan tro allt du hört om mig
Du kan ställa frågor om sanningen
Finns det en eller finns det tusen?
2 datum jag alltid lär minnas
Den 14 september 2011, då min kära vän Johan gick bort.
Helt plötsligt, på sin arbetsplats, krossad av 1 ton sten.
Sen nu mina kära vänner,
den 8 oktober 2011, Micke, borta, föralltid.
Bilolycka, två överlevde, han dog.
Jag kan faktiskt inte förstå,
och jag vill inte förstå heller.
Att himlen har fått sig två glada,
underbara änglar är i alla fall en sak som är säker!
Helt plötsligt, på sin arbetsplats, krossad av 1 ton sten.
Sen nu mina kära vänner,
den 8 oktober 2011, Micke, borta, föralltid.
Bilolycka, två överlevde, han dog.
Jag kan faktiskt inte förstå,
och jag vill inte förstå heller.
Att himlen har fått sig två glada,
underbara änglar är i alla fall en sak som är säker!
så jäkla dålig är jag väl inte?!
Eller det är jag nog.
Jag lovar och lovar att jag ska blogga,
och sen gör jag det ett tag.
Tills jag inte vet vad jag ska skriva.
Har fortfarande inte kommit på
vad man egentligen kan skriva som berör
- förrutom när man är ledsen då.
Tänkte iaf slänga upp bilder på tatueringarna,
som jag lovade för dölängesen!
Jag bär på många ärr
men jag bär också med mig stunder
jag inte fått uppleva om jag
inte hade vågat
