:)

Har varit sjukt produktiva idag faktiskt.
Varit på lägenhetsvisning, louvren, utanför operan och gått runt i Marais.
Gjorde vääärldens kap och köpte en päls för 53€ i en second hand-butik,
helt galet!
Dom får in nya på onsdag, måste dit!

Åt några färgglada macarones (sjukt överskattat),
och satt och kollade på lovrens mäktiga fasad.
Drack kaffe och flirtade med servitören.

Paris är livet!

Spritfylla och strippklubb!

Hade en underbar kväll med mat, vin och barrunda igår.
Har hunnit med per lachaise, eiffeltornet och en del utforskning,
och idag blir det shopping och lite mer promenix!
Ikväll kör vi på spritfylla (asbillgt) och classy strippkubb.
Kan ni fatta att man får en god flaska vin på €1.5,
alltså 15 kronor!!
I'm in heaven!
Men som sagt, nu ska jag, Rola och Fanny ut och shoppa :)
BISOU!

Paris, je t'aime!

Jag är redan kär!

Blev kaos som vanligt igår när jag reste.
Glömde telefonladdaren och datorn,
blev stoppad i säkerhetskontrollen,
hittade inte rätt buss,
och när jag väl hoppade av hittade jag inte Rola.
Haha, yrade runt som en galning med all min packning mitt i Paris.
Efter en halvtimme räddade ett höghus med röda lampor oss,
och vi hittade varandra :)
Sen gick vi och åt musslor!

Har vi käkat lunch, baguette med brie såklart.
Ska gå på upptäcksfärd och sen äta indiskt ikväll!

Har ju inte min dator med så kan inte lägga in bilder,
men det kommer när jag är hemma igen :)

ÅH!

Förlita dig aldrig på någon annan!
Man blir bara ledsen och besviken var gång.
För det är varkligen varje gång nåt går fel.
Det är därför jag kan vara lite självisk,
och gärna vilja göra saker själv.

Fick åter igen bevis på att jag har rätt.

Paris, je souris!

Jag åker om 1.5 timme och är
såklart inte färdig med packningen än.
Har bara tagit handbagage,
och det är tufft att få plats kan jag säga!

Klackar eller boots?
Converse eller stövlar?
Estetiskt korrekt eller bekväm?
Dator eller inte dator?

Funderar ärligt på att ringa och
säga att jag behöver checka in bagage.

Detta GÅR inte!

...

Et je ne sais sur quel pied j'danse.
Donc je pars
Non-stop je pars
En retard comme toujours c'est pourquoi

Tired of bullshit, this is me!

Vill ni veta vad mitt problem är?
-Att jag tröttar.
Det kvittar vad jag gör,
eller var jag är, så blir jag uttråkad.
Det kan vara en stad, en kille, en bok
eller helt enkelt bara en tanke.

Just nu är ingen bra period för mig.
Det känns som om jag är publik till mitt eget liv
och ser det sakta flyga iväg,
utan att göra något viktigt eller något som betyder något.

Jag har inte gjort något meningsfullt på länge.
Jag flyttar rundor och hoppar från jobb till jobb,
i hopp om att jag ska hitta rätt,
i hopp om att det nångång ska lösa sig.
Jag tränar löjligt mycket, och jag äter rätt,
men för vad?
Var är jag i sommar!?
Det är det ingen som vet, inte ens jag själv.

Jag vill göra något som får positiva konsekvenser,
något som inte bara är bra för stunden,
och som är meningsfullt för andra än mig själv.
Jag orkar inte va Emma som ingen vet var hon är,
som alla ser som en partyprinsessa,
och som känner mycket folk.

JAG finns kvar,
jag vill fortfarande åka som volontär,
jag vill bli läkare eller veterinär,
jag vill öppna mitt företag,
jag vill flytta till NYC,
jag vill måla och rita
jag vill skriva och läsa
jag vill resa och uppleva saker.
Allt som jag sagt sen jag va liten finns kvar!

Men just nu känns det som om jag inte har mer och ge,
eller så vet jag inte var jag ska börja.
Så jag fortsätter se allt rinna ur mina händer
med tomma ögon och likgiltigt ansiktsuttryck.
Jag impuls drar till nästa plats och så är jag borta igen.

Men jag SKA göra dessa saker nångång.
det har en speciell person fått mig att förstå.
Se inte problem, se möjligheter,
och se alltid det positiva i det negativa!



So, put your happyface on and get the fuck out!

Störigt!

Jag hatar folk som säger interjuv,
och det finns otroligt många!
Bla, en blond typ i Konferensresan.
Eller jag hatar inte folken, mer stör mig,
ska man prata, och då framförallt i tv,
kan man väl i alla fall prata ordentligt,
eller som vissa säger ordengtlit.

Det heter interVJU!

Punkt!

lite av en vardag!

Ja, klockan är snart 4 och jag är vaken.
Börjar bli lite av min vardag -
att somna på morgonen och vakna på eftermiddagen.

Ville egentligen bara dela med mig av två citat
som jag läser varje morgon (eftermiddag).
Det är de som får mig att vilja
gå upp och kämpa ännu en dag!

"Vi kommer alla att uppleva tunga stunder i livet,
och vi kan inte undvika dem.
Men de finns där av en anledning.
Först när vi tagit oss igenom svårigheterna,
förstår vi varför."

"Det enda som kan göra drömmen omöjlig,
är rädslan för att misslyckas."

Om en vecka är jag långt här ifrån igen,
och nu ska jag drömma mig bort och längta!

halv sex...

...börjar bli lite av vardagsmat att vara vaken nu.
Vet inte riktigt vad som händer.

Vet iaf att jag håller på att hitta tillbaka.
Tillbaka till mig själv och den Emma jag vill vara.
Jag ligger och lyssnar på Muse, bara det!
Håller på och fixa min spotify också,
lägger in allt i rätta mappar, hittar ny/gammal musik osv.

Här kommer en av mina favoriter med Muse:

Svåra sömnproblem!

Det tycks gå nån form av
du-får-inte-sova-influensa här i staden.
Jag är uppe, Emmie är uppe, och håll i hatten,
Masse är uppe!!
Enligt våra vänner, som säkert sover gott nu,
är masse och (lite) jag, dom tröttaste i världen!

Funderar på att börja forska i nån kur.
Men vänta emma, det finns redan - sömnpiller.
Fan, jag som trodde jag kunde bli ekonomisk oberoende.
Vilket faktiskt är ett av mina mål i livet.
(pengar är inte allt, men mycket)
Äh, jag får väl komma på nå annat eller gifta mig rikt!

Lathet på hög nivå!

Jag älskar att titta på matlagningsprogram,
kan ligga och se på det hela dagarna.
Men sen när det väl kommer till att laga,
då tar det stopp.
Jag går in i köket, har klart för mig vad jag är sugen på,
men sen är det som om allt annat liksom suger mig till sig.
Soffan, datorn, träning, eller nå annat.
Och det blir mammas matlagning som gäller, igen!

Det är glashalt ute, bara så ni vet!
Har inte varit på gymmet eller ute och gått idag,
känner mig tjock och godissugen!
Kollar på OC och drömmer mig bort också.
Paris är på ingång och nu ska jag byta skiva.

Over and out!

matnarkoman?

Jag tränar som aldrig förr,
men är fan gottesugen som aldrig förr också.
Och som vanligt för mig är det där problemet ligger.
Det är inga problem för mig att masa mig
till gymmet eller att gå ut på en promenad.
Det är fan att jag tycker om att äta!

Tänkte om jag skulle ta mig en till runda gym ikväll,
men orkar inte köra in till stan bara för det.
Och måntro, på hela dagen,
har min telefon inte burrat EN enda gång.
Eller jo, men då är det svar på mina sms.
Ibland undrar man om ens vänner helt går upp i rök.
Nån mer som känner så?

I tron på hopp!

Man försöker, och försöker.
Sen spricker allt, som ett ägg som faller i golvet.
Hela fasaden man kämpat med att bygga upp,
smälter bort som glass i mikron!
Men jag är inte bitter för det,
jag läser lite och så är jag på väg upp igen!

Jag tänkte ägna detta inlägget till en speciell..
Jag tror att du läser och då hoppas jag du förstår!
Det finns saker man aldrig kan göra om igen,
det finns saker man aldrig kan förlåta,
det finns saker som bara får två människor att höra ihop.
Men som jag brukar säga:
Det verkar så enkelt vännen,
ändå är det så obegripligt svårt!
Det finns en tid jag alltid kommer minnas,
jag har gått vidare för längesen.
Men ibland kan jag fortfarande tänka på hur
kul vi har haft och hur mycket vi gjort.

Nu ska jag lyssna på The doors och tänka på PARIS!

Tom på ord, cancer!

Nytt år, nya möjligheter.
Tänkte vara positivare,
tänkte börja träna mer,
tänkte flytta utomlands ett tag,
tänkte dricka mindre,
tänkte vara lite snällare,
osv..

Men en sak jag inte förstår,
det är hur orättvis världen kan vara!
Lärde känna en speciell, otroligt vacker
och rolig tjej under tiden jag bodde i Norge.
Första gången jag träffade henne, 
hade hon armen i mitella och inget hår på huvudet.
Hon pratade, skrattade och skämtade som alla vi andra.
Sen kom vi in på cancern, och hon var så stark.
Hon pratade öppet om hur jobbigt det ibland var,
hur ont hon hade och hur man hade gett upp hoppet om henne.
Hon har världens sötaste son också. 
Han föddes några veckor innan hon fick beskedet om cancern.
Efter de norska läkarna gav upp har hon varit i Kina några vändor,
familjen har sålt hus, bil, ja allt, för att finansiera resorna.
Hennes man, som hon gifte sig med för några månader sen,
och sonen var givetvis med på andra sidan jorden.
Men ingenting hjälpte, ingen kunde rädda henne.
Och på nyårsnatten somnade hon in, 29 år gammal,
efter att ha kämpat tappert i nästan 2 år.
Hennes man är nu änkling,
och hennes 2 åriga son får växa upp utan sin mamma.

Min farfar dog i cancer och min mormor kämpar mot den just nu.
Men jag säger som i reklamen:
Ingen kan göra allt - men alla kan göra något
Tillsammans kan vi besegra cancern!
http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/

Jag kommer inom kort starta en egen insamling,
och postar den självklart här,
och hoppas att så många som möjligt hjälper till.
RSS 2.0