Jag satte dig ovanför molnen,
det borde jag aldrig gjort.
Just nu är du så långt ner man kan komma,
och jag säger som timbuktu:

Vill hellre genomleva nittionio jävla vintrar
Att rulla naken över krossat glas, äta fimpar
Än att nånsin igen känna dina vibbar
Du ljög fan bättre än delfinerna simmar
Hälsa till satan, vi hörs!


Sitter just nu i mitt flickrum,
i min egen säng,
som jag inte sovit i på 100 år känns det som.
Jag börjar bli sjuk.
Ni vet det gamla vanliga,
hosta så man spyr och snyta sig tills man får näsblod.
Fint är det, fast kanske inte egentligen.
Men då har man en anledning att tycka lite synd om sig själv,
och även få andra att göra det.
Mamma till exempel, fixar te och hostmedicin.
Det hade varit perfekt att va sjuk,
om man inte mått så jävla dåligt..


Och du, jag ljög när jag sa att jag inte vill!
Mest för att det skulle låta bra....